Interpellation om palliativ vård i Mölndal
Interpellation till vård- och omsorgsnämndens ordförande
Mölndals stad lade ner ASIH under förra mandatperioden och ersatte vård i livets slutskede med vård i det egna boendet/äldreboende och palliativa platser på korttidsboende i Bifrost. Hur fungerar det om man jämför med ASIH? Hur nöjda är brukarna jämfört med den tidigare lösningen?
Hur många palliativa patienter har vårdats i hemmet och på Bifrost per år under de tre senaste åren?
Brukar läkare kallas till bostaden eller Bifrost för att ta hand om palliativa patienter eller skickas patienten till sjukhuset. Hur brukar det fungera i praktiken?
Ansvaret för vården i livets slutskede ligger på både regionen med läkarinsatser och på kommunen upp till specialistsjuksköterskeinsatser.
Hur fungerar samarbete och ansvarsfördelning och är den tydlig i alla situationer?
Det är en läkare som bedömer om en patient uppfyller kriterier för hospice. Men det är staden som beslutar om köp av platsen.
Hur många hospiceplatser har staden köpt per år under de senaste tre åren?
Vem i staden, fattar beslut om det föreligger/eller inte föreligger behov av att köpa hospiceplats?
Flera läkare har lyft att Mölndal är mer restriktiva med hospiceplatser och har en lägre kvalité av palliativa platser än andra kranskommuner. Palliativ vård kräver specialistkompetens men sjukvård i hemmet eller på boende utförs av sjuksköterskor och omvårdnadspersonal inom kommunen under dygnets 24 timmar.
Varför får vi den kritiken och på vilket sätt arbetar vi annorlunda än övriga kommuner i tex GR och får den enskilde den vård hen har rätt till?
Har vi lägre/högre pris i Mölndal per patient för dessa platser jämfört med övriga kranskommuner till Göteborg (inom GR)?
Hur planerar vård-och omsorgsförvaltningen att utveckla och förbättra den palliativa vården i Mölndal framöver?
Hur säkerställer nämnden att det finns tillgång till palliativ vård av hög kvalitet i staden idag och i framtiden?
För Liberalerna Mölndals fullmäktigegrupp, Elin Andersson